One little happy family

Ibland behöver man stanna upp och inse hur lyckligt lottad man är, mitt i allt kaos med att passa tider, planera vardagen för att allt ska gå ihop, göra arbetsscheman på jobbet för att få det att fungera med dagishämtning, räkna om ekonomin håller om man går ner i tid osv osv...Man ser det lätt som problem och hinder och stress. Ska vi vara nöjda med vår lilla kung och vår lilla lägenhet? det kanske är bra som det är, eller ska vi stressa på med försök på en liten till? Jaga dessa hus som vi gör?
Antar att livet ständigt är en evig kamp, en ständig jakt på något nytt, stress, bråk och ja allt som hör till. Därför passade jag på att njuta extra mycket idag när jag hämtade lilla älsklingen från dagiset som man nu tvingar honom att gå på. Bara det är en stress för oss föräldrar att lämna ifrån sig sin älskling till främmande människor, Mattias gråter och får panik varje gång vi lämnar honom där, men personalen säger det går över fort och att vi ej ska vara oroliga. MEN ÄNDÅ:....han är ju vår lilla kung..och att dofta honom i nacken, höra hans skratt när man kittlar honom, se in i hans små skelande ögon, känna den värmande känslan när han lägger huvudet på sne och säger, Heeeej! Ta emot honom i famnen när han springande kommer och ser oss på dagis..såna känslor är ju obetalbara och viktiga att bara ta in, stanna upp och andas.
Mattias på sin fina bil

One little happy family!!