Vill säga upp mig från mammarollen...

Många av våra bilder visar glada söta härliga barn. Men verkligheten är tyvärr ofta det motsatta dessa dagar. Mattias är i värsta trotset man bara kan tänka sig, när man inte tror det kan bli värre, så är det precis så det blir. Jag har blivit en trött, grinig och skrikig kärring!! Tom grannens pojk, MAttias kompis frågade mig idag, varför är du så arg hela tiden Carola....fyra år gammal liksom. Grattis Carola säger jag till mig själv. Men jag har verkligen ingen ork kvar. Känner mig som sämsta morsan man bara kan vara. Sen finns det tack och lov stunder, när MAttias ligger tätt intill och är världens goaste, när han vill berätta om saker och ting. Älskar att lyssna på honom när han berättar om sin vardag eller fantasilek. Men tyvärr är det mest mkt skrik, protester och aggressionsutbrott. OM jag är trött, vad är då inte MAttias undrar jag?
Men hela påsken och veckan därpå har ju bjudit på fantastiskt sommarväder med temperatur på 20 grader så det har blivit mer bad för MAttias och han får verkligen utbrott för sitt tokeri då.

Däremot hann Isabelle inte ens bli frisk från sitt RS virus innan nästa förkylning hoppade på henne. Så hon har skrikigt och grinat konstant i fyra dagar nu pga nästäppa. Vi suger snor, öser på med saltlösning och droppar neserin..utan resultat. Det är ju synd om henne såklart men när MAttias trotsar och Isabelle grinar 15 timmar om dagen, då är jag inte så trevlig längre....-( Vi skulle återigen försökt oss på en tur till Värnamo till goda vänner, tror det var tredje försöket?? Utan resultat...suck

Men men måste försöka hitta ork och positiva tankar för att hantera mina älskade ungar!! Vad vore livet utan dem trots allt?