Söndagen vecka 27 visade sig vara sista varma sommardagen kändes det som..eftersom det numera bara regnar och blåser och är ca 15 grader varmt. Så vi for till sjön (havet har fullt av maneter). Isabelle verkligen älskar att bada och är hur galen som helst, man får ha stenkoll! Men full glädje över att svalkas i det kyliga vattnet. Mattias däremot var mer svårflörtat även om vi fick i honom lite granna på det grunda..
Men vilda fröken bada både i djupt och grunt vatten.
MEn samma dag flög också en stackars liten fågel rakt in i vår ruta i köket - och dog........
VIsade barnen fågeln och Mattias undrade varför mamman inte kom och hjälpte den`? NÄr jag förklarade att den var död sa han, nej den är ju fortfarande här? Då insåg jag att jag brukar säga att när man är död finns man inte mer, och i MAttias värld så finns ju fågeln när man ser den, alltså är den inte död! Så en lång förklaringsmodell fick tillsättas. Och en ritual - att begrava fågeln.
Vi valde denna fina plats att gräva en grav till fågeln. Mattias och Isabelle satt tysta och intresserade när jag grävde en grop intill en buske. Bad dem sedan att hämta stenar vilket de gjorde.
Vi lade ner fågeln, täckte den med jord, lade stenar över och lite blommor. Sedan gjorde jag ett litet kors av pinnar. Sen sa jag att man kan sjunga en liten sång och då tyckte Mattias att vi skulle sjunga Bä Bä vita lamm....rockversionen......Så det var trots allt en ljus och fin begravning. Mattias tyckte dock att vi skulle gräva upp graven igen för att se om fågeln försvunnit....Så min långa utsaga om döden hade inte gett resultat än...Men idag pratar han om att fågeln är uppe i himlen med sin mamma....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar