Hur ligger läget till?

Det stressade familjelivets pussel gör att man får allt mindre tid till att sitta o slappa och skriva på bloggen, fixa alla bilder man tar på barnen osv..skulle kunna räkna upp hur mkt som helst som man inte hinner (träna, handla, äta rätt, ta hand om sig själv, städa mm mm...) Men that´s life with children :-)

Ang handla...nu har mamma Carola handlat väldigt mkt på sistone..hade ju mitt klädparty. Det var som vanligt uppskattat och Carola handlade mest..så svårt att låta bli. Mattias fick vara med och välja denna gång, jag föreslog den ena tröjan efter den andra men han sa nej, tills han fick vara med o välja färger..så jag minns faktiskt inte vad han valt :-) Isabelle kommer få en riktigt söt ûbersöt tyllkjol att dansa omkring i :-) samt massa annat. Det bidde dyrt. Men det kostar ju att vara snygg som sagt...

 

Dyrare blev det dagen efter då jag for till Gekås för mer shopping. Dels behövde jag själv jackor men även barnen behövde vinterjackor. Fick sällskap av "tant" Marianne (ursäkta hi hi...) som snällt nog bekostade barnens jackor. Vi tackar och bugar djupt! Mattias fick sig en riktigt snygg röd Parkasjacka som han gladeligen slet på sig när jag kom hem och tyckte den var mysig!

Leksak fick man ju köpa med sig också förstås. Mattias fick en radiostyrd bil och Isabelle en jamande skuttande katt! (nej jag faller inte alls in i styrka könsrolls-handlandet :-(   ) Men både Mattias och Isabelle bytte idag presenter så Isabelle lekte med bilen och Mattias med katten så det var la bra.

Isabelle är förstås väldigt förtjust i mjuka gossedjur av alla de slag och skall pussa och gosa med dem.

 

Idag har jag dessutom varit på ett "extrainsatt" utvecklingssamtal för Isabelle. Förskolan var oroliga över att hon inte har några kompisar och att hon är utanför i gruppen och verkar vara lite rädd för de andra barnen och vill gärna ha de vuxna nära sig hela tiden. JAg ser det dock inte som ett problem..mycket positivt om hon tyr sig till de vuxna anser jag..och dessutom inget konstigt alls med tanke på att hon är i den utvecklingsfasen där hon utvecklas som mest och är i behov av vuxna som kan leda henne i den positiva riktningen. Dessutom har inga 20 månaders barn kompisar eftersom de inte kommit till det utvecklingsstadiet där de kan ha det..De sa att hon är superglad och nöjd och aldrig ledsen, men bara vill ha nån vuxen hos sig, kanske har hon blivit utsatt för något hemma som gör att hon är rädd får jag frågan.......samtalet slutar iallafall med att de kanske inser att det är just barnen på förskolan som gjort något mot henne som gör att hon är rädd för dem?? JAg fick agera lite socionomaktigt och bekräfta, ställa frågor och bemöta dem samt prata lite om utvecklingspsykologi:-)
Är inte alls orolig faktiskt. Denna lilla kavata dam, vill hon ha de vuxna hos sig så visar det på att hon förlitar sig på dem och då hoppas jag de finns där för henne.